Eldens starka ljus bränner i mina ögon,
likt törnets sting en gång bränt.
Svett täcker en trött och sargad kropp,
tomhet fyller ett skändat sinne … en själ itu.
Likt tusen år i dödens kalla sömn,
vänder jag åter ur … själslig död.
Ett valv av löv ovan trädens stam,
denna plats för mig så bekant.
Likt den pelarsal i norr,
som jag lämnade en gång.
Likt tusen år i dödens kalla sömn,
vänder jag åter ur … själslig död.
Ur själslig död!
Svaga bilder av drömmar,
vindlande djup, dunkla ord.
Vansinnets sömn,
som förgiftad återigen …
”Minns min röst, du son av Norden …
en gång stungen av törnets tand.
Dömt var blodet, dömd var själen;
du kom till mig i vargtörnets namn.”
En mörk skepnad bortom eldens sken,
stilla vakande i sin vargahamn.
Efter sin långa hemfärd,
den gamle var åter här igen …
Likt tusen år i dödens kalla sömn,
vänder jag åter ur … själslig död.
| Il luminoso bagliore del fuoco brucia nei miei occhi,
Come la puntura della spina un tempo arsa.
Il sudore ricopre un corpo lacerato e stanco,
Il vuoto riempe una mente profanata... un'anima spezzata in due.
Come un migliaio di anni, nel freddo sonno della morte,
Io ritorno da...un'Anima Morta.
Una volta di foglie sopra il tronco degli alberi,
Questo posto, così ben noto a me.
Come l'incolonnata sala del Nord,
Che un tempo lasciai.
Come un migliaio di anni, nel freddo sonno della morte,
Io ritorno da...un'Anima Morta.
Da Un'Anima Morta!
Vaghe immagini dai sogni,
Tortuosi abissi, parole oscure.
Il sonno della pazzia,
Come se fossi avvelenato di nuovo...
Ti ricordi la mia voce, tu figlio del Nord...
Un tempo punto dal dente della spinta.
Maledetto fu il sangue, maledetta fu l'anima;
Venni a me in nome del rovo del lupo".
Un nero fantasma oltre la luce del fuoco,
Osserva silenziosamente nella sua parvenza da lupo.
Dopo il suo lungo viaggio verso casa,
L'Anziano era qui ancora una volta...
Come un migliaio di anni, nel freddo sonno della morte,
Io ritorno da...un'Anima Morta.
|